Ja, vid det här laget har du säkert hört talas om
Microsofts utspel om att skippa idén de hade om att kräva en metatagg för att få utnyttja "senaste standard" i den kommande IE8.
Från mitt perspektiv känns det som lika delar förvånande (av gammal vana och gamla fördomar - vem väntade sig att den gamla draken skulle bli lyhörd på gamla dar) och logiskt (när jag tänker efter på vad de egentligen hade att vinna ekonomiskt på att irritera stora delar av webbstandardista-världen såpass att det börjat skapa riktigt dåliga vibbar runt nasta version av en av deras produkter redan innan den släppts)
Men det är inte därför jag skriver det här. Den kvardröjande känslan för mig efter att ha genomlidit hela den här cirkusen (som egentligen alltså visade sig vara en storm i ett vattenglas när allt faller på plats) är att det känns sorgligt att läsa en del av de otaliga blogginläggen med tillhörande kommentarer i frågan igen och se hur många av dem som argumenterar i en stil som (synbarligen med liv och lust här och var dessutom) svärtar ner opponenter med avvikande åsikter där det förmodligen hade räckt mer än väl att enbart hålla sig till att argumentera i sakfrågan.
Jag hoppas verkligen att de vattenglasstormar av olika magnitud som garanterat kommer att blåsa upp framöver - t.ex. när folk kommer på att man kan ha minst lika diametralt olika åsikter om delar av HTML5- specen som man hade om den där metataggen som Microsoft föreslog - blir mer mänskliga och mindre fingerpekande mot de som vågar stå för att de har en avvikande åsikt.
Det är, som jag ser det, blandningen av åsikter som är styrkan i alla samarbeten och kompromisser, och måtte vi slippa ett webbdebattklimat där åsikter till slut inte luftas pga rädsla för att "vanligt folk" också börjar utsättas för den typ av personpåhopp som t.ex. Meyer, Zeldman, Koch m.fl precis har genomlidit ;)
Skål för tusan!
